Spaden måste vara stor

Bild för Tommy Pohjola
 Morris är neppiskung 2013 och Gunnar bjuder på mjöd. Den gode Gunu är taximiehiä.
 
Effcee fortsätter i Irwins fotspår, linnasta linnaan… Mr Fleege, Pädä och spada… Slagsmål i fängelset … och till slut alla hemma, det är det som är frågan.
 
Avlusningen, förlåt avslutningen 2013, är avslutad. Man kan hävda att den gick ungefär som den skulle. Det är väl bara fotismatchen Gamla mot unga som urartade och också det är tveksamt eftersom personlig yrsel diagnosticerats hos samtliga spelare för flera år sedan. Den blir inte bättre med åren. Synen försämras, öronen är fyllda med vax och uppfattningen om vad det nu är som egentligen pågår runtomkring en är konstant minst sagt konstig. Uppfattningen om vad som egentligen yrartat är både upp till bevis och var och en själv.

Men vi tar det från början.

  • Alussa oli suo kuokka ja Morris. Mr Fleege gräver lite djupare än vi andra, utrustad med en fiskarsspade och kompass.

 Det finns spadar och så finns det spadar.

Omgivningen för årets bana var humoristiskt förlagd i en lekpark som Helsingfors stad uppdaterat 1978. Detta är lämpligt med tanke på att neppisbilarna är från sjuttitalet liksom de av Effceespelarna som inte är födda på 1800-talet. Lekparker är för barn utom när de våldtas av FC Racing Car Club. Fanns det några barn i sandlådan när Morris öppnade grindarna så var de inte länge kvar. Mr Fleeges spade är nämligen stor och han kan använda den. Banan var plöjd på en kvart. Det var gropar här och grushögar där. Banprofilen var naturligtvis ett stundens infall men lämnade inget att önska och skulle den nu ändå ha gjort det så skulle Mr Fleege i egenskap av banmästare och jury ändå ha förkastat alla klagomål. Mr Fleege fick lite hjälp med betoning på lite. I huvudsak gick hjälpen ut på att ta fotografier, ringa transfersamtal och dricka kalja.

Framgick genast att Jocke Rings garage inte är ett garage utan ett helt depåområde med UFOn som Grid Girls i Äijä VIP-lounge. Då gör det inte så mycket om man inte kan neppa. Image is everything. Snärtigt av Jocke att så väl utrustad dyka upp för skaban bara för att genast efter måsta lämna för Andra Viktiga Uppdrag. Jockes foton från neppisen hittar du här.

Coach B. kom till tävlingen med en bil vars uppenbara regelvidrighet aldrig diskuterades. Jag som förfogade över en lika usel konstruktion fegade ur och lämnade monstret i tävlingens andra mobila garage (den som var lite mera heimlaga men riktigt tjusig den också). Övriga förare hade ganska små justeringar i sina plastbilar. Pädäs kärra såg ut som en avklippt tånagel. Pädä hade också förträffliga regelförslag. Ett handlade om att man ska få omtagning av Knäpp i nedförsbacke därför att " de är lite kinkiga". 

 Pädäs tånagel är den röda "bilen" till vänster.

Mr Fleege kom såg och segrade. Ja, han vann alltså. Inte överlägset men tydligt. Ordförande Ennolin knäppte in på en hedervärd andra plats medan feg-Tommy slutade trea med "Grislightning". ruffe var fjärde bäst och Chrisse knuffade sin bil i mål som femte chaffis.

  • Neppiscirkusen uppmärksammades förutom av skrämda småbarnsföräldrar av japanska turister och en garvad charterbusschaufför som hyllade FC Racing Car Club för initiativet och engagemanget.

Också Gunnars insats var planenligt besynnerlig. The Gun anlände sent men dock i taxi och med både bubbligt och hundbajs i ryggsäcken. Hundbajset visade sig vara riktigt goda bakelser. Pädä åt sju stycken. Gunnar refererade lika ivrigt som obegripligt och pekade på saker, att på det sättet smalt han bra in i den rödsvarta tapeten. 

 Ruffe ger Gunnar en första oanständig lägesrapport. Ennolin övervakar.

Om neppistävlingen bör ännu sägas att Viktor som var en First Timer hängde bra med i tätstriden - fram till Dödsgropen dvs. Det gjorde också Chrisse som sabbade sina chanser på slutrakan genom att plötsligt försöka neppa bilen ner i sanden i stället för rakt framåt. China, perhaps? Vi har alltid sagt i Effcee att Komonen ser saker som ingen annan ser. Benjamin bytte bil halvvägs men det var alltför sent för en ordentlig upphämtning. Ruffes race var trots en fjärde placering en liten besvikelse även om han själv verkade jättenöjd. Longdrinken kan ha haft något med saken att göra. Micha och Jocke höll järnhård koll på placeringarna 37 och 104.

 Benis och Jockes kärror har funnit varandra.

Avslutningarnas avslutning fortsatte sedan med klassisk fotboll. Matchen mellan Gamla och unga spelades på den gudsförgätna "plan" där allt en gång började. När mannschaft anlände till Anfield Skatta på Skattans yttersta udde fanns Pale redan där och värmde upp. Och varför inte. Det var ju hans mammas gata, enligt Nicke. "Vi bodde i huset där borta", sade Ennolin och viftade med handen i luften. Atmosfären var erotisk och karlarna laddade. Det brölades ganska mycket. Lagen: I den vänstar hörnan (Gamla) Beni, Nicke, Pädä, Ruffe, Pale. I skamvrån till höger (Unga) Viktor, Gunnar, Micha, Chrisse, Tommy. Mr Fleege fick leka Träögat och det gjorde han riktigt bra. Inte ett domslut gick rätt, vilket höll på att få ödesdigra följder i slutet av "matchen". Unga lunkade (alltså lunkade) fram till en bekväm seger.

 Det var här som allt började, Anfield Skatta. You never walk alone, eller hur hillbillies?

 Originalet av den här bilden går inte att publicera därför att somliga valde att klä av sig – naken. Domaren Mr Feelgood Fleege valde att frånvara när lagbilden togs. De unga har västar. 

Grälet om den bortdömda frisparken fortsätter i mars 2014. Eller som redaktör Panelius uttryckte det: "Det blev frispark till de unga fast de inte visste det och de gamla trodde att de fått frispark fast de inte visste det. Dessutom var Morris med på hörnorna." Genialiskt. Matchen slutade 4-5, det är det som går till historien. Arvet. Nio mål är inte illa på 50 minuter. I pausen munhöggs det på vanligt vis och sades det mot förmodan något av värde så är det hur som helst avskrivet i dag. Några försök att skjuta bollen över havet till Högholmen förekom, liksom krokben och andra tjuvnyp.

  • Efter matchen hämtades det mera bärs i Alepan. Gunnar inledde flera samtal med urinvånarna, faktiskt så pågick många diskussioner samtidigt. Han kan tala, den gode G. Oklart är bara om någon svarade. Utanför butiken hängde en jäbä i full Tappara-mundering. Det skulle ha gjort coach B. glad om han varit där och sett spektaklet men han satt redan i bastun.

 Ibland är bildtexter totalt överflödiga.

Även bastun fanns på ett stenkasts avstånd från finkan, i sjömanshotellet. Det var ner till vänster bakom respan som såg ut som något rivet direkt ur en skamlig inkvartering på Reeperbahn. Inte helt överraskande avhandlades många för människans framtid avgörande frågor i badet. Till exempel så känner Gunnar snubben som hittade på bilmotorn som funkar med vatten. "Han köptes upp av oljebolagen."

Efter bastun var det samling i konferensutrymmet på fjärde däck. Kan ha varit andra men vi säger fjärde, det låter bättre. Genomgång av fakta och olika omröstningar. Till MVP utsågs Mikael Wallsten och mesta målskytt, som man inte utses till utan är, Johannes Vara (7 fullträffar i år). Grattis, gubbar! MVP-omröstningen var på det sättet märklig att det fanns en röstsedel för mycket. Vi lät det inte störa festligheterna. Chrisse ville så gärna ta upp vikten av att vara inne i boxen men det fick nu bli till en annan gång, till en videokonferens (bambuser, perhaps?) eller till skriftliga spörsmål som kan avläggas under hela den långa vintern och diskuteras på Facetwitter.

 Strax innan alla omröstningar. Pokalen som syns på bordet såldes till nån snubbe utanför utrikesministeriet.

Men Chrisse hade förstås oerhört många ärenden som skulle betas av. Sedan åkte han hem "för att tvätta bilen."

Ett av förslagen handlade om fullträffarnas procentuella fördelning bland spelare som på olika sätt rört sig över tid och rum. Sannolikt är det då så att C. först knarkat och sedan räknat ut att han toppar målskyttestatsen om man ser till antalet spelminuter. Den här galenskapen efterföljdes av ett ännu vansinnigare resonemang om hur man kan dela upp fotisplanen i rutor och sedan börjar man räkna. Frågan är bara vad, vad ska man räkna? Fotsteg, ponnysvansar, grässtrån eller vadå? Konstaterades att Chrisse är en klok man men ekvationerna ibland så att säga yli hilseen. Men lagledningen "funderar på anslag för att tillfredsställa föreningens behov av tillförlitlig och spelfrämjande pålitlig statistik."

Vi fick höra att några gula kort har cashats in även i år. (Tror jag har det märkligaste, den som man får när man är kissnödig och springer alltför tidigt in på plan.) Sovjetröda plakat fick inte ens Taul i år. Äsch.

Om säsongsammanfattningen kan sägas att den innehöll både det ena och det andra, lite som säsongen då, eller kanske just därför. Precis som tidigare år är det på grund av fluktuationerna svårt att säga något annat förnuftigt om Effcees matcher än att alla som kom var där. Seriekontraktet säkrades i suverän stil i maj och efter det har vi åkt på en räkmacka. Siltä se usein myös näytti.

 Pale är på väg hem till finkan efter en längre permission.

När det orerats klart i sjömanshotellet förflyttade sig patrasket till restaurang Jailbird i det gamla fängelset där porukkan låstes in i ett kabinett av en ex-con med utländsk brytning. Han började genast truga på oss flugsvampsoppa och gamla vildsvin. "Ja sitten tämä viini, minä tuon teille heti kolme pulloa." Coach B. meddelade varsamt det där satans stolpskottet att tämä ei kävele. In begärdes kockar och städpersonal, receptionister och vem som nu råkade stå i dörröppningen. Kaikki sisään vaan, samalla rahalla. Sjuk yrsel. Nå, efter en stunds palaverande var jorden rund igen och soppan på bordet. Sen kom köttet. Och lite rödtjut. Råddet fortsatte med notorna som innehöll lite det ena och det andra.

 Beni leker med elden i finkan efter att först ha retat upp sig på fängelsepersonalen. Micha googlar recept.

Mellan varven tvingades FC Racing Car Club upp från bordet för att titta på en gammal fängelsecell. Pädä tyckte att den var mysig. Konnossörernas bedömning var att köket sänkte Jailbird. Inte för att det störde middagssamtalet när Avdelning världsresenärer redogjorde för diverse preskriberade brott och uppätna identidetshandlingar. Undertecknad höll två nästan likadana längre monologer om Tom Sjöbergs affärer i Rödbergen men det var nog ingen som lyssnade. Only in FCFC.

  • Klockan är ofta midnatt när den Effceeiska fria samvaron normalt börjar uppnå svårhanterliga proportioner. Men det var för tio-femton år sedan.

De geriatriska rönen är nu sådana, och följderna av ständig yrsel så alltigenomsyrande, att de allra flesta spelarna vill bryta upp i tid. Det är inte klokt men säkert bra. Den sista tyska bärsen intogs på Poseidon dit receptionisten från Reeperbahnrespan till allas stora förtjusning hade flyttat sitt hov. Spannmålen sörplades upp under simultant mummel. Bland det som är minnesvärt är debatten om nästa års spelresa till Stockholm. Förslaget är att åka i september.

  • Nio svettiga timmar efter avslutningens begynnelse, klockan kvart över, loggade coach B, Micha, Nicke och Tommy ut. Skatta hade återerövrats och återställts.

 Skatudden är kiva. Auf viedersehen! Fernsehen! Krankenschwester! Suddige mannen är respan från Reeperbahn.

Vädret var potentiellt. Små populusmoln och lite havsvind skadar aldrig. Nästa gång vi spelar på Skatudden kan vi passa på att meta aborre.

Om någon karikatyr nämnts i fel sammanhang, på fel sätt, imitierats eller på annat sätt efterliknats elakt så är det helt och hållet den utpekade seriefigurens egen förtjänst. Kenya-Tommen saknades liksom någon som heter Simon. Samma gäller Bodi, Riku, king Kenny etc. Hugs and kisses, boys! Det saknades också bärs som registrerats som böter. Skyldiga äro vi alla och Ljuvligt är ordet. Nya tag 2014.

Kommentarer

Bild för Joachim Ring

... den placeringen lär ha blivit min för både Micha och Victor blev ju faktiskt bakom mig...

 

=)